Igår va en fullspäckad dag som vanligt. Efter Elias ätit lunch så bar det av ner till luthagen för att hämta upp Anna & Liv. Sen åkte ut mot Helena. Stannade till & köpte lite fika.
Åt lunch hos Helena. Hennes föräldrar bor i ett supermysigt hus med stooooooooot tomt. Barnen stortrivdes!!

14.30 va det dax för utvecklingsamtal, vilket gick bra. Fick veta på dagis att Agnes åka brandmandsstång & gjort illa pullan. Dom visste inte hur, men blödde hade hon gjort.
Åkte hem & jag ville titta lite & bad även Agnes att kissa. Då bara skrek hon att det gjorde ont & det kom nästan ingenting. Ringde 1177 för råd för när jag sedan tittade i pullan så var det fortfarande klart rött blod.
Hon tyckte vi skulle åka in på en gång. Vilket vi i princip gjorde. Kom in till 16 & läkaren kom 17.30.
Då va Agnes jätte duktig & visade oss ordentligt hur det såg ut, vilket hon inte gjorde hemma. Hennes klitoris är jättesvullen & sen har hon en reva mellan innre & yttreblygläppen & sen ett litet sår till. Inte undra på att hon har ont. Men jag kan inte förstå hur det har gått till medtanke på att hon faktiskt hade både trosor & byxor på sig. Det som gör oss mest upprörda är att det att dagis inte ringde oss när det hände.

Mamma dricker igen. Ringde henne igår kväll & den dumma kärringen svarar trots att hon är full. Men nu har jag sagt åt henne att jag inte vill ha nån mera kontakt med henne.
Jag orkar inte med detta & det är ju få som jag får stöttning & hjälp av & då orkar man inte till slut.
Jag vill inte att mina barn ska leva med det här som jag gjort. Nu får det vara nog.
Det som är mest jobbigt är att vilken dag som helst, antagligen när jag minst anar det så får jag ett samtal om att nån har hittat henne död!!!! Hon har varit så nära flera gånger men har alltid kommit in till sjukhuset i tid.
Så nu har jag nästan ingen från min familj kvar. Inte mamma.
Men det är mest synd om henne att hon går miste om mig & mina barn. Elias vet knappt vilka dom är & Agnes glömmer snabbt. Dock älskar hon sin morfar över allt.
Jag miste min mamma när hon gav upp mig när jag var 4 år, nu händer det igen, fast för min dotter. Hon är 3,5 & mister sina mormor.

Jag kan inte förstå hur man inte kan kämpa för sitt barn. Bara tanken på att lämna bort mina barn gör mig gråtfärdig!!

Nog om detta. Idag ska jag träffa tjejerna nere på stan för lite lunch & kanske lite shopping. Dock har jag shopping förbud, barnen har alldeles för mycket kläder, om dom nu kan ha det???? Hahahaha... Men nåt till mig själv kanske?!

Ha en bra dag!! Kommentera gärna. Vill veta vilka som läser bloggen!!!