BLOGGER TEMPLATES - TWITTER BACKGROUNDS »

torsdag 8 oktober 2009

Värsta samtalet i mitt liv...

Fick ett samtal av mammas kusin Ewa som jag visste skulle åka förbi mamma för att kolla läget, då vi inte hört nåt på ett tag.
I trappen möts hon av polisen som precis kommer ut ur mammas lägenhet. Ewa frågar va som hänt men dom får inte svara på det pga sekretess. Då ringde hon mig eftersom jag är närmast anhörig. Hon säger i telefonen att jag måste komma till mamma på en gång för nåt har hänt & polisen är där men att dom inte får säga någonting till henne.
Jag sätter mig i bilen & kör direkt dit, ringer David som måste åka & hämta barnen på dagis & sen ringer jag även Johanna som bor granne med mamma. Jag har nog aldrig i hela mitt liv haft en sån adrenalinkick så då. Resan i bilen som tar ca 3 min känndes som en evighet.
Jag möts av en polis & Ewa i trappen utanför mammas dörr. Han säger direkt till mig att: MAMMA HAR AVLIDIT!!!!!
Tydligen hade dom fått in ett tips, därav deras visit till mamma att nån är orolig för mamma & tror att det hänt nåt!!
Dom hade försökt att få kontakt med mamma men ingen som öppnat(konstigt). Dom hade sedan gått in till grannen & via grannens balkong kunnat titta in i mammas v-rums fönster. Där ser dom mamma ligga i soffan.
Dom åker till hyresvärden för att få nyckel, öppnar dörren & mamma ligger död i soffan!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Efter ett tag så gick vi in & tittade på henne. Hon såg fin ut när hon låg där i soffan, som att hon sov. Jag hoppas verkligen inte att hon fick lida sina sista timmar i livet. Men jag har svårt att tro att det var lätt. Hon hade nog väldigt mycket ångest, över saker hon gjort & saker hon inte gjort. Ångest över va hon gjorde mot mig & min familj.
Varken polisen el vi vet vad som hänt el hur länge hon har legat där.
Det vi kunde se var att hon tagit in tisdagens UNT, men onsdagens & torsdagens låg kvar i postfacket. Inget brott har begåtts utan hon har väl helt enkelt varit i så dåligt skick efter sitt återfall så hon har säkert blivit medvetslös & sen somnat i sömnen.(min teori).
TÄNKT OM JAG BARA HADE ÅKT DIT NÅN DAG FÖR ATT KOLLA LÄGET SOM JAG TÄNKT FLERA GÅNGER. DÅ HADE HON KANSKE VARIT I LIVET IDAG. DÅ HADE JAG KANSKE KUNNA HJÄLPA HENNE TILL SJUKHUSET FÖR ATT FÅ HJÄLP & KANSKE ÖVERLEVT IALLAFALL DETTA ÅTERFALL......
Eftersom hon dött i hemmet så ses det som ett onaturligt dödsfall & det blir obduktion. Det känns bra, då kanske man kan få veta VARFÖR hon gick bort.
JAG ÄR HELT I CHOCK!!! JAG KAN INTE FÖRSTÅ ATT MIN MAMMA ÄR BORTA. JAG SKA NU LEVA RESTEN AV LIVET UTAN MIN MAMMA & MINA BARN SKA LEVA UTAN SIN MORMOR. Agnes fick iallfall 3½ år med henne, Elias fick dock inte lika mycket tid med henne, men han älskade att vara med henne!! Jag ska alltid påminna dom om att hon va en bra mormor när hon va nykter!!!!
JAG HAR INTE PRATAT NÅT MED HENNE SEN HENNES ÅTERFALL, BARA ETT KORT SAMTAL DÅ VI MEST VAR ARGA PÅ VARANN & JAG SA ATT JAG VILL BRYTA MED HENNE. Jag är otroligt glad att hon iallafall fick träffa sina barnbarn & se mig gifta mig. Jag är oxå glad över att hon fick se hur bra det gått för mig trots min uppväxt. Att jag blev en bra människa, men bra värderingar!!!!
Nu återstår allt det tunga. Jag som närmast anhörig ska nu ordna med begravning, & hur ska jag kunna det när jag inte vet hur el vart hon vill bli begravd!!!! Det är va aldrig nåt vi pratade om. Det enda jag vet är att hon vill ligga hos mormor!!!
JAG SÄGER HELA TIDEN TILL MIG SJÄLV: MAMMA ÄR DÖD, MAMMA ÄR DÖD, MAMMA ÄR DÖD, för att få in i mitt huvud att hon för alltid är borta & kommer aldig mera att finnas i mitt liv. Har bilden av henne i mitt huvud, när hon ligger där i soffan, alldeles kall. Försöker att förstå att när hon låg där va hon död & inte sovandes/berusad!!
HUR SKA JAG KLARA AV ATT LEVA UTAN MIN MAMMA???
HUR SKA JAG KLARA AV ATT BEGRAVA MIN MAMMA???

9 kommentarer:

Martina sa...

Gumman, jag finns om du vill prata. Fy f-n vad hemskt vad alkholen kan göra..
Jag gråter flod nu när jag läst ditt inlägg..
Fortsätt vara lika stark som du varit hela tiden!

Lotta sa...

Hej Linda!
Beklagar än en gång din mammas bortgång.
När det gäller begravning och sådant tungt så kör på DIN magkänsla - det är det enda du kan göra.
Dina barn har fått träffat sin mormor och det är något ni kan prata om när de vill. Det viktiga är att du talar om som det var (på den nivå de förstår).
Ta hand om dig nu och krama din familj extra mycket de behöver ni alla.
Massor av kramar från din pyssling/syssling Lotta

Helena sa...

Finner inga ord... Kan bara föreställa mig vad du går igenom just nu när jag själv sitter och gråter ögonen ur mig av ditt inlägg. Har tänkt på dig hela tiden sen jag såg på facebook! Är glad att du verkar ha många vänner runt dig just nu. Önskar jag kunde göra något för dig.

Många kramar // Helena

Johanna sa...

Det kommer att gå bra Linda.. Vi hjälps åt allihopa att ta oss igenom det här!! Älskar dig.. Puss & Kram

Anita Wanderoy sa...

Hej Linda.

Det går inte med ord att beskriva det du går igenom för tillfället. Jag kan ända säga att jag vet vad du gått igenom med din mors alkoholproblem då min mor också är alkoholist. Det är jobbigt och man vill gärna ta på sig skulden, delvis för att missbrukaren ofta säger att det är vårt fel. Men så får du aldrig känna det. Du är en bra människa och har lyckats bra här i livet med att få tag på en bra karl och två helt underbara barn.
Både du och jag kommer alltid få leva med känslor och funderingar på om vi hade gjort si eller så vad hade hänt då????? Men i slutändan kommer vi ingen vart med de funderingarna, för din och din familjs skull var du tvungen att ta det beslutet att bryta med din mor annars hade du inte klarat av din familj.

Vill bara tala om att jag finns här och tänker på dig/er och lider med er.

Många kramar Anita

Veronica sa...

Hej Linda!!!!
Jag beklagar sorgen och lider verkligen med dig.
Jag vet verkligen vad du går igenom och hur det känns att få det där samtalet.
Tur att hon hann träffa dina barn och din man.Det hann tyvärr inte min mamma men det är viktigt att berätta för barnen ändå.
Jag försöker dock att tänka att dom ser allt däruppifrån,för det tror jag att dom gör.
Skickar en styrkekram
Va rädd om dig!
/Veronica

Unknown sa...

Har tänkt på dig hela tiden sen jag såg ditt inlägg på facebook!
Jag ska inte påstå att jag vet hur du känner dig, då sorg är något individuellt, men jag vet hur det är att plötsligt stå utan mamma. Så mina tankar finns självklart hos dig och din familj.

Kram
Maria

annika sa...

åååååååh linda!! Va ledsen jag blir! BEKLAGAR så hemskt mkt!! Finner inga ord... Jag tänker på dig o familjen... Ta hand om dig o barnen... mga kramar annika e.

Anonym sa...

Beklagar verkligen gumman..tänker på dig..
Stor kram