Tänk att jag har mina underbara vänner som orkar lyssna på allt man har att säga & inte dömer en för alla konstiga tankar & funderingar man har.
Vänner som faktiskt förstår vad jag går igenom och som faktiskt har känt samma sak som jag.

Idag tänker jag på några fina ord en väldigt fin & speciell person sa till mig igår:
"Att ge 100% till en person, när man vet vad man vill är det bästa som finns. Att inte vara klar med sig själv & samtidigt försöka ge av sig själv brukar till slut lämna sina spår. Så man måste tänka på sitt eget bästa innan man börjar handla".

Jag måste verkligen bli klar med mig själv när det gäller hela biten efter mamma & separationen. Jag måste börja leva MITT liv. Jag måste börja att leva mitt liv med barnen. Börja få ordning på vardagen med mina barn innan jag kan släppa in nån annan i våra liv än mina vänner. Mina barn är mitt allt & jag vill inte trassla till deras liv mera än vad jag gjort. Jag har förstört hela deras familj. Jag som lovat mig själv att aldrig göra dom sakerna mot mina barn som jag fått gå igenom. Jag kommer alltid få leva med det beslutet.

Varför trassla till nåt genom att ta massa dumma beslut som i slutänden leder till allt blir förstört??
Jag har turen att ha någon som bromsar upp mig & får mig att förstå att allt löser sig bara man ger saker lite tid.

När jag tittar på mitt liv ser jag hur bitarna faller på plats. Långsamt, men en efter en.